Här har vi en riktig slappar dag! Barnen pysslar med lite diverse saker, jag ligger och kollar runt på nätet.. Kan va skönt med en sådan morgon också ibland.. Igår när klockan stod 07:00 hade jag fullt upp med att städa och möblera om.. Såå, idag gör jag helt tvärtom ;)

 

Ska berätta för er om en jobbig händelse som skedde under veckan.

Jag kom hem från jobbet, ser att Markus springer ut från huset och skriker - Albin! Ungen var borta. Viktigaste för mig va då att ta reda på hur länge sedan Markus sett honom. (Vi brukar aldrig lämna barnen utan uppsikt om ni nu läser det mellan raderna.) 3 minuter får jag till svar, han hade bara följt med Ella in för hon skulle kissa.

 

Jag springer runt huset, Markus till grannen, i vår skogsdunge, ner i brôtet vid grannen, jag till grannens äppelträd, in i huset igen och skriker.. Inge svar, ingen Albin.. Paniken, tårarna, tankarna.. Albin vet så väl sina gränser här hemma och går aldrig härifrån. Har någon då kidnappat tänker jag då? Ja, ni vet.. Alla skräckhistorier man läser på aftonbladet.. Jag bestämmer mig i alla fall för att lugna ner mig. Med tankarna på att Albin vet sina gränser.. Går in och söker igenom husets alla vrår. Och där - DÄR under soffbordet hittar jag min lilla filur. Liggandes och leka med kulor.. Han tittar på mig med världens flin och säger - Är du hemma? Som om han inte skulle ha hört mig?!?! Lättnaden som jag kände då, och känslan av att jag aldrig mer vill känna känslan över att han va borta vällde över mig.. Och Markus sjönk ihop på trappan av lättnad. 

 

Ja, så där hade han liksom legat och busat med oss - han ville ha lite roligt som han uttrycker det själv. Men hur man blir till att känna liksom när ens barn försvunnit. Den känslan går inte att jämföra. Även om vi nu hittade honom och han bara busat runt med oss. Under soffbordet liksom :)

 

Ja, småbarnslivet är aldrig sysslolöst :)

 

Hej och hå!

 

Sista helgen på sommarlovet, imorrn ska dagis väskorna packas (nu ljuger jag, de packade jag igår mitt kontrollfreak). Vi va och hälsa på vid dagis igår och pratade lite med fröknarna. Ella ska till 3-4 års avdelningen nu. Bara att inse att jag inte har små barn längre. Jag hoppas innerligt att det går bra för Ella med kissandet på dagis. Hon har ju varit utan blöja i 2 månader dag som natt nu, men det blir ju en omställning när det kommer till dagis och så.

 

Ja, det var för två veckor sedan som jag fick reda på att jag hade fått jobb. En 80 % tjänst som gör att jag är ledig på fredagar.. Gud så gött! Och ja, det är en lärartjänst!! Ingen kan vara gladare än mig för tillfället.

 

Ja, det har varit en bra sommar och vi har verkligen något mysigt att se tillbaka till i vintern. Jag längtar inte efter en bröcklig vinter med sjuttielva kläder att sätta på barnen innan vi ska ut. Men visst längtar jag lite efter en mysig höst :)