att gläjdas åt andra.
krävs nog en hel del styrka, tror ni inte det? man måste nog också vara nöjd med sig själv. Eller vad hänger det på egentligen? för mig så tycker jag det hänger bland annat på dessa två faktorer..
hade en diskussion med en kompis för ett tag sedan, facebook syndromet vill jag kalla det för. Folk som irriterar sig på andra status uppdateringar om dom är för "uppåt", en illustration om ett bättre liv än det man har. Jag kan förstå irritationen i sig själv kanske, för facebook kan ju va lite av en skrytbok (skvallerbok, bankbok, träningsbok, ja you name it..) MEN, då väljer jag nog hellre att läsa uppåttpiggande lite smått skrytsamma status uppdateringar än ledsna deprimerande statusar där folk berättar öppet om vilket svin till pojkvän dom har eller andra sociala, privata problem.
Självklart är valet fritt att ha ett konto eller läsa vad folk skriver (och tro mig, jag har dölj den gruppen av folk med deprimerande problem, då jag inte har något med det att göra) Men, åter till detta med glädjas åt andra. Du mår bättre av att vara glad och dela någons glädje. Avundsjuka eller bitterhet kommer man inte långt med och mår då säkert inte bra av det. Se till dig själv istället, vad krävs för att kunna glädjas åt andra? Se till det du har, va nöjd med det. Det finns säkert något hos var och en som någon gärna skulle byta med dig, för man är ju unik på sitt eget vis.
för er nyfikna kanske det skulle vara roligt att komma in och läsa om mina misslyckande, att jag inte alltid är på topp eller hur jag verkligen kan må ibland i mitt kaos. Kanske någon skulle må bra av det?! Men jag tror mestadelen av er gillar mer att komma in och de den mysiga vardag jag har, vilka underbara barn jag fått. Mitt liv är inte alltid perfekt, men att visa upp den sidan här, så ytligt. Det tycker jag inte hör hemma. Jag bjuder hellre in er till den värld jag tycker mest om.
För att summera detta inlägg, som inte blev riktigt som jag tänkt, men tankarna fick flöda runt lite.. Så vill jag bara säga delad glädje - dubbel glädje!.. Lägg inte ner så mycket tid på irritation, för vad får du ut av det egentligen?
hade en diskussion med en kompis för ett tag sedan, facebook syndromet vill jag kalla det för. Folk som irriterar sig på andra status uppdateringar om dom är för "uppåt", en illustration om ett bättre liv än det man har. Jag kan förstå irritationen i sig själv kanske, för facebook kan ju va lite av en skrytbok (skvallerbok, bankbok, träningsbok, ja you name it..) MEN, då väljer jag nog hellre att läsa uppåttpiggande lite smått skrytsamma status uppdateringar än ledsna deprimerande statusar där folk berättar öppet om vilket svin till pojkvän dom har eller andra sociala, privata problem.
Självklart är valet fritt att ha ett konto eller läsa vad folk skriver (och tro mig, jag har dölj den gruppen av folk med deprimerande problem, då jag inte har något med det att göra) Men, åter till detta med glädjas åt andra. Du mår bättre av att vara glad och dela någons glädje. Avundsjuka eller bitterhet kommer man inte långt med och mår då säkert inte bra av det. Se till dig själv istället, vad krävs för att kunna glädjas åt andra? Se till det du har, va nöjd med det. Det finns säkert något hos var och en som någon gärna skulle byta med dig, för man är ju unik på sitt eget vis.
för er nyfikna kanske det skulle vara roligt att komma in och läsa om mina misslyckande, att jag inte alltid är på topp eller hur jag verkligen kan må ibland i mitt kaos. Kanske någon skulle må bra av det?! Men jag tror mestadelen av er gillar mer att komma in och de den mysiga vardag jag har, vilka underbara barn jag fått. Mitt liv är inte alltid perfekt, men att visa upp den sidan här, så ytligt. Det tycker jag inte hör hemma. Jag bjuder hellre in er till den värld jag tycker mest om.
För att summera detta inlägg, som inte blev riktigt som jag tänkt, men tankarna fick flöda runt lite.. Så vill jag bara säga delad glädje - dubbel glädje!.. Lägg inte ner så mycket tid på irritation, för vad får du ut av det egentligen?
Kommentarer
Trackback
