Alla kände vi medlidande och sorg, alla var berövade och arga. Somliga grät fast dom inte stod nära. Jag har gråtit, stöttat, sett människor med de finaste hjärtan försöka säga hejdå till en ännu finare människa på en begravning. Vilket var det jobbigaste jag gjort, ändå hade jag inga band knutna med Sandra. Men hon va min lilla systers bästa vän.. Hade jag en önskan så gick den till att spola tillbaka tiden.. I ett mörkare har vi famlat, men tillsammans går vi. Jag börjar äntligen komma på fötter. Men inte alla, dom famlar än och kommer aldrig bli hela. Jag berörs av varje ord min lilla syster skriver, hon är så duktig på att formulera tankar till ord. Gör ett besök och berörs, lämna en kram. De behöver hon!! http://maaaliiine.blogg.se/ ÄNDRAT, fel blogg. Nu kan ni hitta till den rätta :)