.. tills jag är examinerad lärare.. Och jag känner en press så stor att det inte är sant.

Att kombinera 100 % jobb, 100 % studier, småbarn och sysslor hemma är SKIT jobbigt ärligt talat.

Klarar jag detta, om allt verkligen går vägen och jag är färdig om 39 dagar. DÅ, då ska jag gråta, skratta och unna mig något riktigt fint...

 

Men just nu vet jag inte om jag kommer göra det.. 

 

3,5 år studier.. Ja ni, mycket har hänt under den tiden. Jag har fått två barn, hus och sett mina väggar väldigt mycket.. Sällan har det getts möjligheter till en fritid med vänner. Och det har satt sina spår, det är inte många som finns kvar - mer än hälften av mina vänner har jag förlorat kontakten med sedan jag började att studera.

Jag har ofta sagt nej till att följa med på saker, för jag har prioriterat att klara av studierna och den tiden jag jobbat undan har jag lagt på min familj - för att de inte ska märka att mamma hela tiden måste plugga och inte är närvarande och delaktig.

 

Jag har gjort mina val, visst känns det när man sitter där själv en dag och inte riktigt vet vem man ska ringa när man vill ha sällskap.. Men jag är ändå väldigt stolt över hur jag gjort. Jag skulle aldrig ha gjort annorlunda!! Jag är ialf så tacksam för min fina vän Linda. Hon har alltid uppmuntrat mig, berömt mig, beundrats mig och stöttat mig. Ringer och bryr sig. En vän på miljonen <3

 

Man kan ju alltid hoppas att man hittar tillbaka till sina vänner och sociala umgänge i Januari, haha.. Skämt åsido. Men de kanske blir lättare att hitta tid till att umgås :)

 

Men kram på er alla, hoppas ni njuter av livet och av den första snön!