Ikväll blev jag utsatt för utstöttning, sanna mina ord. Ella och Albin är närmare än någonsin och det är på både gott och ont. Albin vakar över henne hela tiden, måste ha koll över vart hon är. Han hjälper henne med mycket och är ibland världens bästa storebror, det är så jag blir alldeles till mig över hur snäll en sån liten människa kan vara. Ella älskar att vara med Albin, han är lite tuffare och kan göra saker hon inte kan, fast med hans hjälp - ja, då går ju det också.

Och tillsammans gaddar dom ihop sig mot mig, jag va dödstrött förut när klockan va 21.00 och ville sova och sa till dom att vi skulle lägga oss och mysa. Nej, svarade Albin och sprang iväg och ropade till sig Ella. Efter ett tag fick jag gå o kolla vad dom gjort, då hade dom skapat fika åt sig själva i köket och väntade bara på att Mamma skulle komma med saften..

Allt är ju inte bara röda rosor och gröna ängar heller, Ella är i en otrolig trots och Albin har väll inte kommit ur 3 års fasen riktigt. En stark vilja är inget ovanligt här hemma och ibland ryker dom ihop ;)