att älska, att bry sig, att vårda, ta hand om, ömma för..

Idag följde jag med min syster till Sandras begravning som stöd, för att få ett avsked. På något sätt blev det verkligt för oss, men ändå önskar vi att det inte är sant.. Tiden kommer inte läka detta, men det kommer gör oss starkare. Att se hennes familj idag och bilden av Malin när hon fick reda på olyckan kommer jag föralltid bära med mig i hjärtat och det kommer om och om spelas upp i mitt huvud.

Just nu känner jag mig psykiskt trött, barnen är inte hemma heller så det känns tomt. Älsklingen blev med ut på en promenad förut för att få lite frisk luft & det var behövligt.

Att skriva "ta hand om era" känns så meningslöst på något sätt? För det är väll klart vi älskar, bryr oss om, vårdar, tar hand om och ömmar för de våra varje dag? Vad jag istället skulle vilja skriva är att vi oftare borde välja att se det positiva livet ger oss, det bra som finns hos våra nära.. Än att istället lyfta fram det dåliga och inte njuta av det vi har.

Jag älskar er, min familj och mina vänner & jag värdesätter er högst av allt. Föralltid kan ni räkna med mig, i med&motgång. Och jag ber om ursäkt om någon blir ledsen av detta inlägg, är bara tvungen att få ur mig lite tankar innan jag går och lägger mig.