jag kikade in här, läste igenom lite gamla inlägg och inser att det var väldigt länge sedan jag skrev här. 

 

Jag har tagit min examen, examensbeviset ligger på hyllan och jag har inte riktigt fattat att jag avklarat 3,5 studier..

 

Jag antar att eftersom jag började vikariera redan två veckor innan terminen startade och har haft VFU så har jag känt mig "färdig"en längre tid och därav uppstår inte den där känslan.. Nu känns det bara för jävla skönt att inte behöva sitta uppe till två på nätterna och skriva och sedan upp igen vid 6 för att jobba.. Jag kan lägga mer tid på mina barn och det älskar jag. Tidningen Värmlandsbygden skrev en väldigt fin artikel om mig för någon vecka sen.. Jag blir alltid lika rörd och nästan illa till mods när folk frågar hur jag klarat av det.. Känner mig löjlig när jag svarar "jag har bara gjort det, det va inte så svårt".. Men vill man klara något, då gör man det. Men då ska man vilja det till 100 % också..

 

 

Min finaste Albin har slutat med tutten också, han blir större och större för var dag. Det är ingen liten kille längre (även om han kommer vara mammas lilla prins föralltid) och han är så fantastisk att faschineras varje dag av hans personlighet. 4 år blev han för en månad sen också. Min finaste lilla Ella har utvecklat sin personlighet och sitt prat mycket på sista tid och det är så härligt, för det är då de djupare relationerna byggs. Jag skulle kunna sitta i en evighet och titta på henne och iakta henne med vad hon pysslar med. När hon är glad, ja, då är hon en riktig solstråle.. Och när hon är sur, haha.. Ja då är hon sur :) Är så tacksam för att jag fått två så fina barn..

 

Ja, det händer mycket i våra liv.. Ibland saker som påverkar oss negativt, men för det mesta är det positivt. För er som undrar så känner jag mig faktiskt lycklig, på riktigt för första gången på väldigt länge.